Smålands gille i Uppsala bildas
Den 9 februari 1936 samlades ett 60-tal smålänningar i Uppsala på Smålands nation. Man beslutades enhälligt att bilda Smålands gille för att stärka kontakten med den småländska hembygden. En interimsstyrelse valdes för att utarbeta förslag till stadgar. Samlingen avslutades med sången Röd lyser stugan samt ett leve för hembygden.
En dryg månad senare, den 24 mars 1936, sammanträdde interimsstyrelsen. Man fastställde då namnet Smålands gille i Uppsala och antog stadgar. Enligt dessa skulle styrelsen ledas av en ålderman. Andra viktiga funktionärer var gilleskrivare, skattmästare, gillemor och gillevärd. Gilleskrivaren skulle skriva protokoll m.m., skattmästaren hantera ekonomin och vid sammankomster skulle gillemor ansvara för mat och dryck. Dessa begrepp används än i dag. Till medlem kunde "hvarje oförvitlig man eller kvinna som härstammar från Småland eller Öland äfvensom den som är gift med sådan person" antas. Till ålderman valdes professor Otto Lagercrantz.
När Gillet samlades till sin första stämma hösten 1936 deltog ett hundratal smålänningar och de fick lyssna till författaren Vilhelm Moberg. Han berättade om "Den gamle småländske knekten". För sin medverkan önskade Moberg 50 kronor i ersättning för föredrag, resa och övriga omkostnader, dvs. ett för dåtiden ganska högt belopp. Tilläggas kan att Vilhelm Moberg var bosatt i Nacka söder om Stockholm.
De första åren
Under de första åren präglades verksamheten av sång, musik och föredrag om kända småländska kulturpersoner som Carl von Linné, Kristina Nilsson, Albert Engström och Döderhultaren Axel Pettersson. Dessa presentationer gjordes i allmänhet av Gillets egna medlemmar. 2:a världskriget med stora umbäranden i samhället medförde naturligtvis även förändringar för Gillet. Till höststämman 1940 uppmanades medlemmarna att ta med ransoneringskort. Detta år upptogs inte avgiften på 2 kronor. Regeln att medta ransoneringskort till Gillets möten gällde ända fram till 1948. Till vårstämman 1943 utlovades servering av äkta kaffe, något som innebar en livligt frekventerad stämma.
Smålänningen Alf Henriksson skrev obligationsmarschen 1940 i avsikt att uppmuntra till köp av försvarsobligationer. Henrikssons dikt blev tonsatt av Lars-Erik Larsson och den fick stor spridning och blev allmänt känd. Smålands Gille tömde sin spargris och placerade 400 kronor av sina bankmedel i ett försvarslån. Kvar i spargrisen var endast 125 kronor.
Verksamheten från 1950-talet till 2000-talet
Efter 2:a världskriget anordnade Småland Gille medlemskvällar flera gånger per år med program som hade småländsk anknytning. Kvällarna avslutades med mat och dryck. Man höll oftast till på Smålands studentnation. Vid sidan av dessa möten gjordes utflykter i Uppland under främst 1950- och 1960-talen. Platser som besöktes var exempelvis Sigtuna, Öregrund och Älvkarleö. Utflykterna ansågs dock vara alltför dyra och samlade därför inte så många deltagare. Från slutet av 1970-talet gjorde man därför också besök på företag i Uppsala och institutioner vid Uppsala Universitet. Besök fick bl.a. Upsala Nya Tidning i Boländerna och Dekanhuset vid Domkyrkan. Ciceroner vid de flesta av dessa studiebesök var gillets egna medlemmar. Även många intressanta kyrkor fick besök av Gillet kring sekelskiftet.
Gillemor har under årens lopp ansvarat för maten vid våra tillställningar. Den småländska ostkakan har inte så sällan varit måltidens höjdpunkt och den har ofta bakats av gillemor tillsammans med andra damer i Gillet. Sången vid mötena har vanligen anförts av gillevärden. I början av 1990-talet utvecklades en tradition att avsluta året med ett traditionellt julbord på hotell Linné på Skolgatan.